Innehållet är det som är värdefullt i din vävsida, och det du ska lägga ner mest arbete på. I den här diskussionen definierar jag innehåll i dess bredaste bemärkelse, både den information som ska kommuniceras, i viss mån hur den presenteras och metainformation som vem som skrev den, när den skrevs, sammanfattningar osv.
Det är en självklarhet att varje sida ska ge information om vem som skrev den, hur man kontaktar författaren och när den senast ändrades. Är en del av sidan inte helt färdig så bör man också tala om det, liksom eventuell copyright och andra juridiska aspekter.
Mycket av denna information kan med fördel samlas med ADDRESS-elementet, på samma plats i alla sidorna och med samma layout. Det gör den lätt att uppdatera och hitta. Länkar till relaterade sidor kan också samlas i anslutning med metainformationen.
Om man behöver använda längre copyright-meddelanden eller meddela en specifik policy är det en bra idé att bryta ut den till en egen sida, och länka till den från ett kort copyright-meddelande. På så vis belastar man inte varje sida med långa identiska texter, och uppdateringen blir också enklare.
Informationen om hur man kontaktar författaren kan med fördel göras som en mailto-länk till författarens e-postadress, eller ett formulär för att skicka e-post. Som länktext bör e-postadressen själv användas. Då undviker man att kontaktinformationen försvinner om sidan skrivs ut eller sparas i textformat, och någon som vill använda ett separat e-postprogram kan använda klippa och klistra för adressen.
En viktig egenskap i HTML är att man gör strukturen i en sida
explicit. Istället för att använda ett radindrag eller en
blankrad för att säga att nu är det ett nytt stycke, så använder man
elementet P. Istället för att använda t ex Helvetica i
24 punkter för en rubrik så använder man elementet H1. På
samma sätt markerar man längre citat, rubriker, listor osv.
Detta har flera trevliga egenskaper. En sida kan presenteras på ett adekvat sätt på en stor mängd plattformar och miljöer. En röstläsare kan säga nytt stycke eller göra en paus för att meddela styckebyte. En grafisk läsare kan använda radindrag. En textläsare kan använda blankrad, osv.
Ett annat viktigt resultat är att sökmaskiner kan använda rubriker
och andra element för att indexera din sida korrekt. Undvik definitivt
att använda t ex BLOCKQUOTE för att skapa en
indentering. Visserligen gör många vävläsare en indentering, men
vävläsaren är i sin fulla rätt att säga jag citerar eller
sätta > före varje rad i citatet, som är den standard
som används i e-post och i nys.
Samtidigt som länkar, sökmaskiner och bokmärken gör väven så rik som den är så medför de också krav. Du kan aldrig vara säker på att en besökare har läst en sida som föregår den de är på. Sidan måste vara användbar även i dessa fall - den måste stå på egna ben.
Först och främst ska sidan ha en användbar och tydlig titel. Introduktion säger inte speciellt mycket, men Projekt Runeberg: Introduktion gör det. En väl vald titel är också värdefull för sökmaskiner och personer som länkar till din sida.
Låt heller inte texten på sidan utgå från ett underförstått sammanhang. Se istället till att brödtexten presenterar sig själv, utan hjälp av rubriker och tidigare sidor. Se också till att det finns länkar till de omkringliggande sidorna. På så vis spelar det ingen roll till vilken sida en besökare kommer först - han eller hon kan fortfarande avgöra om dina sidor är användbara och kan få hela ditt budskap.
A Web Site is
a Harsh Mistress
Diane Wilson tittar på hur en vävsida och en besökare fungerar
ihop.
Writing for
the Web
Ytterligare en sida i Jakob Nielsens serie The
Alertbox. Denna studerar de krav på språket väven
ställer.
Copyright © 1997 Karl-Johan Norén,
kjnoren@hem3.passagen.se