Tillbaka till startsidan

Sidan uppdaterad: 1999-06-23

Horvath skriver i Sex, Drugs, Gambling & Chocolate - A Workbook for Overcoming Addictions, Impact Publishers, Inc, San Luis Obispo, California, 1998. (Min absoluta favorit bland självhjälpsböcker! Den är så bra att jag försöker få den översatt och kulturellt anpassad till svenska av ett stort svenskt förlag. Nr 1 på min litteraturlista!):

"Två grundidéer

1. Inrotade vanor i sina skiftande grader är en extrem version av vana och
2. Att besegra inrotade vanor sker med samma processer som vi använder för att ändra andra vanor.

Alla människor halkar emellanåt från vanor in i inrotade vanor.

Den vanliga processen att förändra vanor eller inrotade vanor innehåller, bland annat:

1. Ökad självmedvetenhet
2. Identifiera och lösa konflikter
3. Upptäcka och utveckla alternativa beteenden
4. Uppleva stöd från andra
5. Inte agera på frestelser
6. Vara uthållig"

När Horvath skriver processen menar han den process som Prochaska, Norcross, DiClemento, beskriver i sin bok (min referens nr 6) Changing for Good - A Revolutionary Six-Stage Program for Overcoming Bad Habits and Moving Your Life Positively Forward, Avon Books, 1994.

Dessa sex stadier beskrivs (med i stort samma numrering som Horvath använder ovan) på svenska av professor Sten Rönnberg, i en text under utarbetande, som jag återger med hans generösa tillstånd:

"En form av uppdelning av missbrukskarriären som under det senaste årtiondet rönt stort intresse bland forskare är Proschaskas och DiClementes modell (Se figur 2 nedan) (Se framför allt Prochaska, Norcross & DiClemente 1994, som ger en god sammanfattning av forskning och utveckling av modellen).

Modellen anger att man i ett första stadium efter debuten och befästandet av missbruket befinner sig ett stadium som är okomplicerat av invändningar. Man dricker, röker, knarkar, etc., utan funderingar på de negativa följderna. Man är omedveten och före begrundandet av för- och nackdelar.

Så småningom kommer man dock kanske till ett stadium av begrundande av för- och nackdelar med bruket eller missbruket. Man väger positiva konsekvenser mot negativa. Man kanske blir ambivalent: en stund vill man sluta eller skära ner, en annan vill man fortsätta som förut utan tanke på de negativa konsekvenserna. Men kanske tippar vågskålen över åt att man blir starkt medveten om de negativa och framför allt långsiktiga konsekvenserna.

Man kommer då efter detta hamletstadium över i ett stadium som Proschaska och DiClemente kallar beslutsstadiet. Man beslutar sig för att göra något. Hur starkt man går in för beslutet, den hängivenhet och det engagemang man har för genomförande av beslutet, "commitment", som den något svåröversatta engelska termen lyder, bestämmer kanske hur länge eller om man går vidare. Målbilder, förväntade belöningar, kunskap om och tilltro till metoder för förändring, föreställningar om det obehagliga som steg tillbaka medför, upplevd själveffektivitet i sina tidigare genomförda handlingar, m. fl., psykologiska tankeprocesser spelar här förmod-ligen stor roll.

Om man väl beslutat sig går man vidare till det stadium som Proschaska och DiClemente kallar aktiv förändring. Nu genomför man den process som behövs för att sluta eller minska bruket eller missbruket.

Efter detta stadium av genomförd förändring kommer ett stadium av vidmakthållande. Det gäller nu att bibehålla den åstadkomna förändringen och inte börja röka igen, kunna hålla sig till ett nyktert liv, osv.

Klarar man det, så går man ut ur systemet och allt är frid och fröjd.

Men återfall är som bekant vanliga. Efter en tids vånda med återfallet övergår man kanske igen till det första stadiet: att inte fundera och njuta av sitt bruk eller missbruk.

Och efter en tid i detta tillstånd börjar man väga för- och nackdelar, etc. och snurrar vidare i hjulet. Rökare lär snurra runt fyra varv i medeltal innan de slutar; de flesta bantare snurrar nog i hjulet större delen av det vuxna livet. Hur det är med narkomaner, högkonsumenter av alkohol, läkemedelsmissbrukare, spelare, etc., vet vi än så länge mycket litet om." Rönnberg

Såhär fortsätter Horvath:

"Vad är en inrotad vana? Inrotad vana är upprepat engagemang i något (vad som helst), trots överdrivna kostnader, pga. sug.

Sammanfattat, det finns en kontinuitet av repetitiva beteenden. I ena änden återfinns skadliga inrotade vanor (kostnaderna överstiger fördelarna). I den andra änden finns positiva inrotade vanor (fördelarna överstiger kostnaderna). I mitten återfinns vanliga vanor. Vi kan också beskriva gråskalan att bestå av dåliga vanor, vanliga vanor och goda vanor.

Samma repetitiva beteende kan vara en positiv inrotad vana, en skadlig eller en vanlig vana. Träning eller vinprovning är två exempel. Kokainanvändning är ett ytterligare (att tugga på kokablad är vanligt i de sydamerikanska djunglerna). Det är mycket möjligt att vilken inrotad vana som helst, som ligger på den extrema ytterligheten för några individer, kan också återfinnas på den andra ytterligheten för andra individer. En lönsamhetsanalys av ett beteende måste ta hänsyn till dess frekvens, intensitet, sammanhang och andra faktorer.

Kort uttryckt, för att förstå din inrotade vana behöver du förstå ditt liv - en spännande uppgift!"

Vi går vidare till avdelningen beroendekunskap