 |
Andreas Björsten |
andreas.bjorsten@home.se
Onsdag 2004-03-31 Nya BLM blev populär efter nedläggningsbeskedet, nu skriver plötsligt alla om den. Dessutom skäller de flesta på Bonniers och håller dem ansvariga för nedläggningen, vilket naturligtvis är sant i en grundläggande mening men förblir en ytlig analys. En massa kritiker har plötsligt upptäckt att Bonniers är kapitalister, vilket inte borde vara någon nyhet för någon.
Bonniers har en historia där de satsat mycket på kulturtidskrifter genom åren, men de flesta satsningar ligger vid det här laget långt tillbaka. Förlaget startade regelbundet (och lade ner) unglitterära tidskrifter under 1940, 50- och 60-talen. Detta samtidigt som det hade det litterära flaggskeppet och traditionsbäraren BLM. Behöver jag nämna tidskrifter som Fyrtiotal, Femtiotal, Utsikt, Rondo med flera? Bonniers hade på den tiden insikten att varje ny författargeneration behövde ett forum och de knöt aktivt nya redaktörer till sig, speciellt under 1960-talet. Men Nuskrift (1970-72) blev deras sista unglitterära satsning i tidskriftsväg, om man inte ska räkna nya BLM (2002-2004) som en sådan.
I dag ser vi att kulturstödet sedan länge har börjat rustas ner, (stödet till kulturtidskrifter har inte höjts på tio år vilket i praktiken innebär en kraftig sänkning) det är alltså den statliga kulturpolitiken som sviker sitt uppdrag och är den egentliga boven i BLM:s nedläggning, om man nu nödvändigtvis ska skylla på någon. För något år sedan nekades BLM kulturtidskriftsstöd, därför att den hade "starka ägare", vilket är det samma som att Kulturrådet ger kapitalisterna carte blanche att lägga ner tidskriften. Kulturrådet har ju sagt att den inte är kulturellt värdefull! Och Bonniers må vara starka ägare men de är inte långsiktiga ägare längre. De har en stark litterär tradition men just kulturtidskrifter har inte tillhört deras starka sidor på 30 år.
Nu är frågan hur mycket man ska gråta över att BLM försvinner. Den vägrade att axla gamla BLM:s (1932-99) traditionsbärande roll. Det är väl i princip endast den fullödiga recensionsavdelningen som verkat i den andan. Tisdag 2004-03-23
If we're always discouraged
In this world inside a jar
Förlorad ungdom? Tja, jag tillbringar dagarna inlåst på en arbetsmarknadsåtgärd just nu. Skrivandet blir lidande, även om det händer en del kul saker också. Det var roligt att jobba med presentationerna på Rinkeby bokmässa förra helgen (och lite pengar ska det också ge).
Som en hund som går bredvid sin matte och tittar tillitsfullt upp mot henne, i väntan på att bli tagen i anspråk, så har jag gått länge nu bredvid mitt öde, i hopp om lite uppmärksamhet. Använd mig, jag vill tjäna ett högre syfte. Poesin.
Måndag 2004-02-16 Dagboksarkiv 2003: februari mars/april maj/juni juli augusti/september
Dagboksarkiv 2002: januari/februari mars april/maj juni/juli augusti september oktober november december/januari
Dag boksarkiv 2001: januari februari mars april maj juni/juli september oktober november december
Dagboksarkiv 2000: februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december
Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december
Om BLM:s nedläggning
Det handlade om 70-talsgenerationens kraftiga politisering (Bonniers ville inte gärna ge maoister och vänsterpartister en tribun inuti sina egna lokaler varifrån de kunde mana till uppror mot just förläggarkapitalisterna). Dessutom handlade det om förlagskrisen, som gjorde att utgivningen av nya författare ströps och också gav alibi att strypa tidskriftssatsningarna. I stället kom då kulturstödet, tidskriftsstödet... som skulle ge de litterära satsningarna ett större oberoende av ekonomiska makthavare och konjunkturer.
BLM under Kristoffer Leandoer och Aase Berg har snarast varit en blandning av unglitterär tidskrift och populärkulturellt magasin. Som tidskrift har den haft ett väldigt utspritt jag, det vill säga man har som läsare varit väldigt oklar över vad den står för. (Det är i alla fall min tolkning.) Ketchup-jag eller kanske kaviar-jag var det någon som sa. Intressanta artiklar har omväxlat med bottennapp och bisarrerier, vilket kanske är just redaktörernas önskan. Men ett sådant projekt brukar sällan bli mer långvarigt än två-tre år. Kul att kolla in har dock BLM varit.
Lyssnar på två ”gråa” skivor med stark inre kraft; Beatles Let it be... naked samt Broder Daniels senaste.
Bägge handlar om förlorad ungdom, Beatles’ med tanke på att skivan ursprungligen gavs ut 1970 men beatlarna aldrig var nöjda med utformningen. Först nu ges den ut i den mer avskalade och rentvättade form som ursprungligen var tänkt, åtminstone enligt Paul McCartney i sleeve-informationen. Broder Daniel känner ju de flesta av mina läsare till, antar jag, texterna om arbetslösheten och tillståndet i Sverige är faktiskt intressanta, om än på ett basalt plan. Eller vad fan; det här raderna ur Dump for broken dreams är helt enkelt bra!
If time for us can't be afforded
If an open heart
gets crushed down
What then is rewarded
Our jobs are all we are
You are like a ghost
If you have none
When they say we have no use
They must be deaf and blind
Why should we take abuse
I pay no mind
Jag tävlade också i finalen på Rinkeby Poetry slam. Jag kom näst sist, men fick en hel del respons från olika människor som kom fram efteråt. Och det är ju, som vanligt, något av den högsta belöningen.
Lyrikvännens releaseparty blev väl lyckat (fast uppläsningen av Paul Celans ungdomsdikter var lite för långdragen). Numret recenserades även i Svenska Dagbladet i fredags.
Det mest spännande med Lyrikvännen under Boel Schenlaers redaktörskap - förutom att jag har fått vara med på ett hörn - är för mig inriktningen mot att göra (kvalitets)lyrik till en bred, folklig angelägenhet. I dag framstår det närmast som en avantgarde-position!
Copyright © Text: Andreas Björsten
Uppdaterad: 2003-02-05