september

oktober

november

december/januari

tillbaka till nuet

Söndag 2003-02-23

Har varit sjuk och fattig ett tag nu, mest legat hemma och läst om den ryska revolutionen med heta sinnen. Jo, jag har haft feber men skeendet har också ryckt mig med. Har ni för övrigt sett någon tv-serie om den ryska revolutionen på svensk tv? Har ni över huvud taget sett Trotskij hålla tal - fast det måste finnas kilometervis med film från detta skede? De flesta är så nöjda med att förklara kommunismen för "brottslig" men Sovjetkommunismen måste undersökas historiskt.
Jag kan bara konstatera att de frågor Trotskij - som utrikesminister 1917 - slet med i fredsförhandlingarna i Brest-Litovsk är aktuella än i dag: Kan ett land utropas som självständigt och demokratiskt när det är ockuperat av främmande styrkor? Då gällde det Polen, ockuperat av centralmakterna. Trotskij talade för alla länders självbestämmande och rätt att utse egna regeringar. Hans argumentation var i själva verket motsatsen till det folkförtryck Sovjetunionen senare kom att stå för. Det blev lite mer komplicerat när man kom in på Ukraina som slets mellan revolutionens och kontrarevolutionens styrkor. Parallellerna med dagens Irakkris är uppenbara.

Nå, jag har läst en del skönlitteratur också. Vad skönt att läsa en novellsamling som inte handlar om "kontaktlöshet på den lokala pizzerian" utan är skriven i ett lite större sammanhang. Jag talar om Anna-Karin Palms "In i öknen" vars djuppsykologiska och mytologiska noveller med motiv från Mellanöstern är mycket bra!

Annars var det ett lyft att gå på den nya poesiföreningen Addikts arrangemang på Pelikan förra helgen. Det var kul att återse Anna, Johan Julius, Jafar med flera. Petter Lindgren, Johan Nordbeck, Aase Berg med flera var bland de uppträdande. Alla uppträdde gratis och alla var välkomna, precis som det ska vara. Bob hängde i baren. Johan gjorde dock störst intryck, som vanligt höll jag på att säga, varm mänsklighet och poesi på hög nivå.

Håll ögonen öppna för Addikts kommande arrangemang, de kan dyka upp snart sagt var som helst.

Fredag 2003-02-14

"Limousiner till 'aktivister', fina parfymer till 'våra kvinnor', margarin för arbetarna, butiker 'de luxe' för förnämt folk, en titt på delikatesserna genom butiksfönstret för menigheten - en sådan socialism kan för massorna bara se ut som en make-up av kapitalismen, och de har inte helt fel i det."
(ur Den förrådda revolutionen, Leo Trotskij, 1936)

Varför tänker jag på Gudrun Schyman när jag läser dessa rader?

Tisdag 2003-02-11

Finns det någon mer okänd historisk epok i dag än den som ledde fram till ryska revolutionen? Jag känner i alla fall så, när jag läser Isaac Deutschers Trotskij-biografi med flera böcker kring detta skede. Det mesta är fullständiga nyheter för mig, och högintressanta sådana.

I Sovjet studerade man naturligtvis kommunismen, men det var en censurerad historieskrivning med Trotskij bortopererad med mera. I Västerlandet har man varit så rädd för kommunismen att detta skede inte skildras i historieböckerna. (Så upplever jag det i varje fall.) Snart sagt varje dag kan man läsa utfall i de flesta borgerliga medier mot "kommunismen", det vill säga det spöke den utmålas som, men det är ledarartiklar vanligtvis utan några som helst fakta.
Personligen har jag noll sympati för den typ av samhälle som Sovjetunionen utvecklades till, och jag har heller aldrig valt att kalla mig själv för kommunist. Men nu när jag på allvar läser om Trotskij och hans samtida ser jag att det är en skildring som innehåller allt. Historia, politik, människointresse, även litteratur och konst (Trotskij skrev artiklar bland annat om Ibsen och Zola, över huvud taget var han essäist på hög nivå.) Vad jag letar efter är svar på frågor som dessa: finns det något kvar av kommunismen som går att rädda till vår tid? är allting komprometterat och nedblodat eller inte?
Kommunismen är trots allt den sista (?) utopismen och utan den har vi bara en sorgligt framrullande kapitalism att vända oss till.

Onsdag 2003-02-05

Jag var på den offentliga debatten kring Göteborgskommitténs rapport på Södra Latin nu i helgen. Ordfront och Demokratinätet hade lyckats få dit en synnerligen kvalificerad panel med bland andra förre statsministern Ingvar Carlsson, sossarnas partisekreterare Lars Stjernqvist, justitieminister Tomas Bodström och moderate ordföranden i polisnämnden, Beatrice Ask.
(Dessutom en del annat löst folk, som författaren Erik Wijk och kriminologen Janne Flyghed.)

Det är möjligt att jag är lite konstig i det avseendet, men personligen längtar jag alltid efter att få höra vad publiken tycker under sådana här debatter. Höjdpunkten för mig är när man släpper in röster ur publiken och låter dem brytas mot etablissemanget på podiet. Men upplägget i lördags var inte riktigt sådant... I stället påminde det i hög grad om SVT-programmet Debatt:
Det fanns en moderator/programledare som dominerade debatten. Publiken satt i en halvcirkel runtom, och fick bara mycket lite tid över till sina inlägg (oftast blev de avbrutna). Moderatorn fungerade som ett skyddande filter framför makthavarna på podiet. Ändå blev Ingvar Carlsson misslynt mot slutet, när han märkte att alla åhörare inte var överens med honom om EU-toppmötenas demokratiska legitimitet och muttrade ett av sina favorituttryck, "märkligt"...

Den här upplevelsen ledde mig vidare till tankar kring den olika existensen av "filter". Man talar också om "grindvakter". De flesta bokförlag har förstås sådana. BLM och Lyrikvännen har det. Det är på sätt och vis en självklarhet. Man kan också konstatera att det finns "inkastare" respektive "utkastare" i offentlighetens olika fora.
Inkastare är den redaktionsmedlem, lektör eller dylikt, som uppmuntrar de som skickar manus, som läser dem med intresse, som ber dem återkomma...
Utkastare är förstås motsatsen, den som står redo bakom dörren med kalla spannar isvatten till alla som dristar sig att skicka in bidrag... Jag känner starkt att andelen utkastare i offentligheten just nu är större än någonsin.
Är det ett under att man i huvudsak ägnar sig åt interpublicering under nuvarande villkor?

Dagboksarkiv 2002: januari/februari mars april/maj juni/juli augusti

Dag boksarkiv 2001: januari februari mars april maj juni/juli september oktober november december

Dagboksarkiv 2000: februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december

Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december

Copyright © Text: Andreas Björsten

Uppdaterad: 2003-02-05