 |
Andreas Björsten |
andreas.bjorsten@home.se
Söndag 2000-04-30
Var på en hyfsad film i veckan, "Stulna år" med Winona Ryder och Angelina Jolie. Den hade ju fått en Oscar för bästa kvinnliga biroll (Angelina Jolie). Jag tar visserligen inte alls Oscar som en kvalitetsgaranti - någon gång kan det vara det, men ofta inte - men det är ändå bra med Oscarsbelönade filmer för de går kvar lite längre på repertoaren än vad de annars skulle göra!
En grej man kan lägga märke till, är att det vemod som finns i att filmen är en ungdomsskildring, med ungdomens hjärtslitande kval och glädjeämnen, förstärks av att den utspelar sig under det bitterljuva 60-talet, som alla som var med då verkar minnas med sådana starka känslor. Utanför villan där Susanna (huvudpersonen) och hennes familj bor finns i början av filmen en till synes valaffisch med John F. Kennedy på, vilket förstärker den bitterljuva atmosfären pga att tankarna går till Kennedymordet och de förhoppningar som där gick till spillo. Men Kennedy mördades väl 1963 och resten av filmen verkar utspelas under 1967-68. Här finns det något som inte stämmer. Filmmakarna sträcker sig så att säga över hela 60-talet för att ta åt sig det gottaste av tidsatmosfären, de starkaste markörerna de kan hitta.
Och så har det blivit nästan sommar, och vårsäsongen går mot sin kulmen med Valborg och allt. Amatörernas afton, eller vad? Alla gör någonting på Valborg, sa min gitarrlärare till mig när jag var tio år. Det var då jag förstod att man måste göra någonting på Valborg för att passa in. Men jag har ju som sagt aldrig passat in. Jag tror jag sparar mig till första maj, då också "allt" ska hända. Demonstrationer, sillunch på Kafé 44 och Reclaim the City framåt kvällen.
Fredag 2000-04-21
Nå, i Aftonbladet dagen efter stod det att det var en porrchock, eller liknande, att de "pornografiska inslagen" i konserten hade blivit fler och fler under kvällens lopp. Det är väl inte helt sant? Visst, bandet har sitt ursprung i ett sexkollektiv, och predikar fri kärlek, och uppträder i varierande stadier mellan hel- och halvnakna - men allt som har med fri sexualitet att göra är ju inte porr?! Tvärtom tyckte jag showen stimulerade lika mycket mentalt och emotionellt som sexuellt. Jag är inte dum nog att tro att sex är lösningen på allt eller att sex är "Gud" som Rockbitch predikar, men nog skulle de flesta - jag själv inte minst - må bra av att ha lite mer sex än de har!
Sedan vill jag rekommendera den lilla utställningen med Hans Arnolds tavlor på Gamla Stans bokhandel, Stora Nygatan 26. Jag tror att Hans Arnold är en konstnär som ses lite grann över axeln av konstetablissemanget, han betraktas som alltför flyhänt, lite veckotidningsillustratör, tror jag. Visst finns det väl drag av det, men med åren har han blivit allt bättre konstnär tycker jag. Han har en egen stil, en suverän bildfantasi, samtidigt som han verkar i en stor tradition av skräckromantiker inom konsten, med namn som Odile Redon.
Här kommer nu förresten en bild från en av mina uppläsningar på Ordtrå scen, Jonathan's Place. Foto: Jane Morén
Måndag 2000-04-17
Som bonus träffade jag en väldigt intressant kvinna i cafeterian på mässan, hon skulle kommit och lyssnat på mig när jag läste på Ordtrå scen igår, men enligt meddelande på min telefonsvarare fick hon förhinder. Hon prioriterade att prata med några discjockeys från L.A. samma kväll, märkligt va? Fast kanske inte om man tänker sig att hon vill göra artistkarriär.
Det var alltså öppen scen på Ordtrå scen igen, igår, och det var trevligt som vanligt. För en gångs skull hade jag repat in mina texter innan och börjar tydligen ta lite seriösare på min återigen uppblomstrande "karriär" som live-poet. Nåja, bra respons var det i varje fall, och trevligt att gå ut och äta efteråt med arrangören Jane Morén och några av poeterna. Bild från en av mina tidigare uppläsningar kommer snart på denna sida.
Lördag 2000-04-08
Sedan skrev jag faktiskt en artikel om Anders K. Johansson och Beckombergalandet, som ska komma i Arbetaren endera veckan...
I övrigt är folk stressade här, till höger och vänster, jag också förresten.
Dagboksarkiv 1999: i somras september/oktober november/december
Ni kanske undrar hur jag överlever ekonomiskt, med tanke på att jag springer på så pass många dyrbara evenemang?
Tja, jag fick ut mitt arv efter morsan i princip samtidigt som jag blev utförsäkrad från a-kassan. Och tur var väl det. Dessutom har skrivandet börjat generera en del pengar igen; jag skrev en faktura till DN för den kulturkrönika jag sålde till dem men som aldrig kom in i tidningen. När jag fick pengarna så hade de faktiskt lagt på någon tusenlapp till mitt "krav" (antagligen har de ett standardarvode för den sortens texter). I och med det så känns det att de tar mig på allvar och att det går att skicka mer material framöver.
I övrigt väntar jag på att min artikel om Anders K. Johansson ska komma in i Arbetaren.
Filmen bygger på en självbiografi av Susanna Kaysen. Den skildrar, vad jag förstår, ett år av hennes liv. Ung utflippad tjej (spelad av Winona Ryder) placeras på ett lyx-mentalsjukhus av sina oförstående föräldrar för att mogna och komma tillrätta med sitt liv. Naturligtvis får hon nya vänner, som hon aldrig annars skulle ha lärt känna, och en bredare vy över livet. Riktigt bra film, och ett intressant tema. Tjejen är en "borderline-personlighet" som hela tiden känner att hon inte passar in i samhället, och omgivningens förväntningar. Det är lite okej att känna så när man är 20, eller hur, det hör ju till adolescensen. Men att känna så fortfarande när man är 40! (Gissa vem som gör det, och som kände igen sig i filmen, trots alla olikheter mellan honom och huvudpersonen.)
Angelina Jolie, som fick en Oscar, var inte den jag fastnade mest för i filmen. Hon hade den så att säga nödvändiga rollen som den ständigt upproriska flickan, som inte låter sig kuvas (ungefär som Murphy i "Gökboet"). Men jag greps minst lika mycket av de mer kuvade flickorna på institutionen, inte minst Winona själv, som var i något slags mellanläge mellan de kuvade och den mest upproriska.
Jodå, jag var på den sensationsomsusade konserten med Rockbitch i förrgår på Södra Teatern/Kägelbanan. Lustig plats att ha en sådan konsert på, den gamla ärevördiga Södra Teatern med sina plyschfåtöljer för 1800-talets borgarklass! Men så var det förstås på den lilla sidoavdelningen Kägelbanan med plats för bara 300 besökare.
Jag hade hört talas om Rockbitch bara sedan några veckor, och hade ingen direkt koll på hur stora de var, eller vilket tryck det var på biljettter. Men på grund av en stort uppslagen artikel i Aftonbladet samma dag visade sig biljettrycket vara extremt stort. När jag kom dit låg svarta börs-priset på drygt 1.000 spänn. Efter en halvtimmes väntan lyckades jag förhandla ned det till 500, vilket var exakt vad jag kunde tänka mig att avvara. (Alternativet hade varit att åka hem och sätta sig framför Cupvinnarcupen på TV3 i stället.)
En lustig sak är att de som jobbade åt Södra teatern som vakter, självmant pekade ut svartabörshajen åt mig. De verkar leva i någon slags inofficiell symbios.
Jag uppfattade inte budskapet som sensationalistiskt, inte ens när jag läste om det först, utan som åtminstone halvseriöst. Budskapet blev ju ganska tydligt när de visade en lesbisk porrfilm med medlemmarna i bandet inblandade, samtidigt som de projicerade scener från första världskriget på duken. Medan tusentals soldater marscherade mot skyttegravsdöden ägnade sig Rockbitch åt att predika rockmusik och fri sex, man kan ju fråga sig vilket som är värst. Tack och lov var de flesta tjejerna i bandet, inte minst basisten, dessutom bra musiker. Det var högeffektiv hårdrock. Den manliga gitarristen behöll dock kläderna på under hela konserten.
Det finns en tavla i utkanten av utställningen som heter "Ledsen katt" och som ensam övertygar mig om att Hans Arnold är ett geni. Funderar på att köpa någonting av honom, men den ledsna katten griper mig i hjärtat och jag skulle nog inte klara av att ha den tavlan på väggen.
Jag var ute på Bokmässan i Sollentuna i torsdags och kollade in läget. Ett tag kändes det som om jag var i Göteborg på fel årstid, "åh, nej, inte en massa montrar med böcker på våren också" liksom. Det var förstås mycket mindre än i Göteborg, annars såg det ungefär likadant ut. Hur mycket går det egentligen att variera konceptet böcker och bokförlag i montrar?
Det fanns förstås en del arrangemang att ta del av. Jag såg några hyfsat intressanta uppläsningar, av Kerstin Thorvall (alltid rolig och allvarlig, samtidigt), deckarförfattaren Karin Alvtegen och kokboksförfattaren (!) Renée Voltaire, en av de berömda systrarna Voltaire. Hon verkade mycket sympatisk. Som tur var läste hon inte ur sin kokbok utan berättade snarare anekdoter ur sin familjs liv och om sin verksamhet som kock. Lite annorlunda
En positiv sak med Sollentunamässan är att de verkar känna behovet av estradpoeter för att liva upp verksamheten. Kopplingen mellan Bokmässan och estradpoeterna som uppträder bland annat på Krogens Poeters Parlament och Ordtrå scen är väl inte kristallklar; men jag förstår att den ännu oetablerade mässan behöver deras levande röster för att nå ut. Både på fredagen och lördagen uppträdde några av dessa (ej i bokform utgivna) poeter på mässan - fast då var jag inte där - dessutom hade de några läsningar på pendeltåget som gav eko i pressen. Däribland min vän, den begåvade vildhjärnan (nej, jag sa inte virrpannan) Per Wilhelm Wahlroos, som onekligen är en extraordinär och märklig live-poet, vilket uppmärksammades i en notis i DN igår.
Jag och Mats var på 90-tals dopkalas i måndags, de döpte ju om sig till 00-tal som bekant. Det var - småtrevligt. Ovanligt lite folk, dock, för att vara ett av 90-tals arrangemang, de brukar ju alltid dra mycket folk. Jag snackade med hon som jobbade i baren och hon sa att det var många konkurrerande evenemang samma kväll, som förklaring. Jag undrade om det var nypremiären av Skärgårdsdoktorn på TV som lockade folk att stanna hemma, men det hoppades hon verkligen inte... Efter ett tag kom någon på att det var Nietzsche som föredragsämne på Södra teaterns Filosofibar samma kväll, och att det nog var han som drog publik.
En kort rapport (av undertecknad) från tillställningen kan läsas på tidskrift.nu.
Copyright © Text: Andreas Bjrsten
Uppdaterad: 2000-04-8