- Den största trafikfaran här i stan är när två bilister möts i en korsning, kliver ur bilarna och artigt börjar erbjuda varandra att köra först.  
Med de orden beskriver en svensk bekant här i Halifax invånarnas karaktär. Vänligheten, och lugnet i trafiken.  
Nästa dag gör jag ett litet test. Under några sekunder stannar jag till vid en trottoarkant, tittar mig runt omkring och ser mer förvirrad ut än vanligt.  
Trafiken avstannar direkt. En bred frizon har skapats framför mig; det är bara att knalla rakt över gatan.  
Det hade inte funkat på Manhattan...  
  
Invånarna här i Halifax, Nova Scotias huvudstad, är påfallande "easy going". Tempot är lågt, överraskande lågt med tanke på att det ändå handlar om en stad med 350.000 invånare.  
Staden erbjuder lite av den gammaldags charm som de flesta större städer i USA, och för all del även i Kanada, saknar. Centrum är en inte alltför smaklös mix av bastanta, hundraåriga tegelbyggnader, moderna bankpalats och färgglada små träkåkar.  
Halifax är en kuperad och ovanligt grön stad. En stad, vackert belägen vid en livligt trafikerad vik - en av världens största naturliga hamnar.  
Halifax är också en naturlig utgångspunkt för den som vill resa omkring i Nova Scotia. Det gör allt fler. Provinsen har i många år varit en av de populäraste för landets invånare - och för amerikaner.  
  
Nova Scotia betyder "Nya Skottland" och det är många skottar som reser hit - liksom irländare, engelsmän och en del fransmän. Det var deras förfäder som först koloniserade provinsen för snart fyra hundra år sedan.  
Det satsas hårt på turismen i Nova Scotia. Kanske är det därför som turistbyråns lokaler i Halifax är lika stora som Helsingborgs stadsbibliotek.  
- Fler och fler från Skandinavien upptäcker Nova Scotia, upplyser en guide där. Vi har redan många norska besökare och en del svenskar börjar hitta hit.  
Det finns mycket som de skandinaviska länderna har gemensamt med Nova Scotia; de djupa skogarna och de små sjöarna, fjordar, vilda berg och vida slätter.  
I första hand är det de som söker lugn och ro och orörd natur som lockas hit. Och utbudet av friluftsliv är stort; kanot, fiske, vandringsleder, bergsklättring och dykning.  
Allt finns här på en yta stor som Holland och halva Belgien, och Nova Scotia har bara knappt en miljon invånare.  
Det är inte trångt.  
  
Motorvägen är bred, tempot behagligt lågt liksom priset på bensinen.  
Vi kör några mil norrut, mot Bay of Fundy, den djupa viken mellan den södra delen av Nova Scotia och grannprovinsen New Brunswick.  
Här finns världens kraftigaste tidvatten. Nivåskillnader på tio meter hör till vardagen och rekordet, drygt 16 meter, är uppmätt ute i viken. Två gånger varje dygn upprepas det fascinerande skådespelet, när tidvattenvågen snabbt vandrar upp mot stränderna och in i floderna.  
Det är också här som båtturer anordnas varje dag för de som vill stifta närmare bekantskap med de valar som lever i viken.  
Andra roar sig med så kallad river rafting - turer på flottar nerför någon flod eller ridande på tidvattenvågen.  
  
Den här provinsen kan stoltsera med en egen hundras; den charmiga  Nova Scotia Duck Tolling Retriever, som ursprungligen användes vid jakt av Micmac-indianerna för att locka till sig änder vid stränderna.  
Nova Scotia är världsledande när det gäller fyra produkter som har mycket lite gemensamt: Gips, blåbär, julgranar samt - hummer.  
Det är i första hand hummerfisket som spelar en stor roll för provinsens ekonomi. Färsk hummer, med tillbehör, erbjuds överallt längs kusten. Kanske inte så billigt på den fina fiskkrogen, men klart fördelaktigt vid en jämförelse med Sverige.  
Och det är alltid möjligt att köpa sig en nykokt hummer vid kajen i någon fiskeby.  
Kostar som en ordinär pizza hemma, ungefär.  
  
Egentligen är Nova Scotia som gjort för rundturer i bil. Vägarna håller hög klass, och inte minst de mindre som slingrar sig fram längs kusterna är värda en tur.  
Kusten i sydost kantas av små idylliska byar. Längst upp i norr, i glest befolkade Cape Breton, är landskapet lite vildare, inte alls olikt de skotska högländerna. Här, liksom i andra delar av Nova Scotia, talas det fortfarande gaeliska och många vägskyltar är tvåspråkiga.  
Cape Breton lockar naturälskaren. Detsamma gäller den mer flacka ön Prince Edward Island som, något större än Gotland, är Kanadas minsta provins.  
I somras rullade de första bilarna över till ön, på en bro som med sina 13 kilometer är världens längsta över öppet vatten. Öborna är oroliga för öns framtid, befarar en invasion av turister som vill uppleva naturen, byar där tiden tycks ha stått stilla, och miljön de känner igen från romanerna om om öns litterära dotter, Anne på Grönkulla.  
Det lär dock dröja många år innan vare sig Prince Edward Island eller Nova Scotia är förstört av massturismen.  
Förhoppningsvis.  

Copyright:  Peter Nygren (text), Stefan Lindblom (foto)